Fjuk


FJUK
Vi har för avsikt att aktivera Fjuk den 19-20 augusti 2017 "fyrhelgen", med "callet" SD5F.   
Fyrens beteckning "SE0068".  Locator JO78jm.
Fjuk är en ögrupp bestående av tre öar (Jällen, Mellön och Skallen) i norra Vättern, väster om Motala öster om Karlsborg
Vi ska vara på "Skallen".
QSL kort skickas till SM6GOR direkt eller via byrån SSA.

 
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

op.  SM6VYM Johnnie, SM6JBC Johnny, SM6GOR Jan
 
 
Läs mer om öns historia. 
English translation of the island's history.



  Karta

   

Mer Bilder från Fjuk



Erik Zetterblad, "Enslingen på Fjuk", 1884-1966 *

 För Motalabor var enslingen på Fjuk en person de flesta kände till. Han blev närmast ett begrepp under sin tid som ensamboende på en av Vätterns fyröar. I drygt femtio år bodde han i en enkel bostad som han byggde själv. 1966 hittades han död i sin bostad.

Fjuk består egentligen av tre öar, Jällen, Mellön och Skallen, belägna i Vättern drygt en mil från Motala. De ligger längs en ca 600 meter lång linje och de två bredaste är ca 100 meter tvärsöver. Från 1850-talet bodde en fyrvaktarfamilj på Skallen. 1910 stod en automatisk fyr klar, ön övergavs, fyrvaktarbostaden revs och återuppfördes på  Sjögatan i  Vadstena.

År 1914 fick ön en ny invånare. Det var den så omtalade "Enslingen på Fjuk", Erik Zetterblad.  Han var född den 9 oktober 1884 i Gingri i Västergötland, men kom som 11-åring  till Motala, där hans far, Fredrik Zetterblad  var delägare i en  affär, "Trepojkaboa" kallad.

Zetterblad gick som ung en teknisk skola i Norrköping och utbildade sig till ingenjör. Han arbetade sedan en tid som sådan på Motala verkstad och därefter några år på Vulkan i Norrköping. Emellertid gjorde ett hjärtfel och "reumatisk huvudvärk" att hans hälsa inte var den bästa. Av en läkare fick han rådet att hellre söka sig ett arbete utomhus. Under några år var han sedan lantarbetare i Skåne och hamnarbetare i Göteborg. När han så småningom återkom till Motala fick släkten dra försorg om honom. 

Hans bror, Olof, som med tiden blev grosshandlare i Motala hade kommit över en Vätternsnipa, denna fick Erik överta, och med den började han fiska i Vättern. Han plockade nötter och medicinalväxter på Sandby udde. Växterna sålde han vidare till apoteken. Under sina färder på Vättern började han ibland övernatta på Fjuk. Där stod ett gammalt skjul kvar sedan fyrmästarens tid. Här fanns också en naturlig hamn. Från år 1914 kom han helt att bosätta sig här ute. Han hade dock en bostad i Motala där han de första åren ibland bodde under den värsta vintern. Han köpte en utrangerad karamellkiosk i Motala, vilken blev hans bostad, grävde källare och grund och byggde ihop kiosken med skjulet. Vedbod, förråd och  dass bestod av några gamla uppsågade Vätternsnipor som ställts på kant.

Han bodde enkelt men inte i någon misär, köpte en båt med utombordsmotor och livnärde sig på fiske. Fisken såldes bland annat i Vadstena. Han hade potatisland och levde i övrigt mycket på konserver och torrskaffning som kunde lagras länge. Under en tid på 1920-talet hade han sällskap av en kamrat som hjälpte till med fisket. Det var en gammal sjöman som hette Mauritz Maijer. Åren 1917-1954 bodde två andra fiskare, bröderna Wilhelmsson, ofta i en stuga på öarna. En liten inkomst fick han för att han skötte om fyrbyggnaden, med att bland annat putsa fönstren.

Vid ett par tillfällen var Zetterblad med och räddade besättningarna till fartyg som förliste i Vättern. Det var bland annat då fartyget Kung Ring gick på grund vid Erkerna, 1918.

"Jag trivs här", ska han ha sagt om någon frågade hur han stod ut med ensamheten. Han kunde vara tvär och avog gentemot främmande och nyfikna, han ville helst vara ifred, men mot dem han kände och hade förtroende för var han ingen folkskygg eremit utan uppfattades som en vänlig och hjälpsam person med en viss torr humor. Han var också en stor djurvän och djuren blev hans naturliga sällskap. Han beskrivs som bildad, allmänintresserad och hade ett mycket vårdat språk.

Under de sista åren bodde han helt ensam på Fjuk. Inga försök att få honom att flytta i land hade någon framgång och när han dog hade han inte varit i Motala på tre år. Angående flytt till Motala sa han att "Då dör jag direkt". Vänner hjälpe honom med proviant och var det kris kunde militären i Karlsborg hjälpa till.

I slutet av november 1966 hittade ett par fritidsfiskare honom liggande död i sin stuga. Han fick hämtas med en båt från torpedverkstaden i Motala. Då hade han bott på Fjuk i 52 år. Den lilla kioskstugan revs 1978.

Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum,  juni 2006

Erik
En av de sista bilderna på Zetterblad.
Han står med en kastrull färskpotatis i handen
färdig att sätta på järnspiseln.
I bakgrunden några ihopslagna Vätternsnipor som
bland annat användes som vedbod och dass.

Bild: Åke Svensson, Motala musei- och hembygdsförening














Fjuk består egentligen av tre öar. På den närmaste,
Skallen, syns fyren och det var också på den ön
som Zetterblad bodde.

Bild: Motala musei- och hembygdsförening




Zetterblads bostad bestod av en
tillbyggd karamellkiosk från Motala.

Bild: Motala musei- och hembygdsförening

 






Källor:
Jörälv, Lennart Sällsamheter kring Vättern. (Stockholm, 1986).
Engberg, Magnus  Visiter vid Vättern. (Stockholm, 1995).
Motalabygd 1979: årsskrift för Motala Musei- och hembygdsförening.
Samuelsson, Sven A. Porträtt i poppelstad: Motalahistorier om kända profiler. (Motala, 1979).
Tidningsartikel Motala Tidning 1992-06-19 

Länk:
Filmklipp från 1960-talet
 ur filmen "Bland original och originaliteter i Östergötland"

Ljudfil:
* Lyssna på texten om Erik Zetterblad

Tillbaka överst på sidan
---------------------------------------------------------------------------------------------

Erik Zetterblad, “the Recluse on Fjuk”, 1884–1966
 
Most people in Motala had heard of the recluse on the island of Fjuk. He was 
almost an institution at the time when he lived alone on one of the lighthouse 
islands in lake Vättern.
 
For almost fifty years, he lived in his simple dwelling built by himself. In 1966, he 
was found dead in his home.
 
Fjuk, in fact, consists of three islands: Jällen, Mellön, and Skallen, situated in lake 
Vättern, about 10 kilometers from Motala. They lie along a 600 m long line, and 
the two broadest ones are approximately 100 m across. From the 1850s, a 
lighthouse keeper family lived on Skallen. In 1910, when an automatic lighthouse 
was taken into use, the island was abandoned. The lightouse keeper’s house was 
taken down and rebuilt in Vadstena.
 
In 1914, the island got a new inhabitant. It was the much spoken of 
”recluse on Fjuk”, Erik Zetterblad. He was born on October 9, 1884 in Gingri in 
the province of Västergötland. When he was 11 years old, he came to Motala, 
where his father, Fredrik Zetterblad, was a part owner of a shop called 
Trepojkaboa [”three boys’ booth”].
 
When he was young, Zetterblad went to a technical school in Norrköping and 
studied to become an engineer. He worked as such at Motala Verkstad [Motala workshop], 
and then at Vulcan mechanical workshop in Norrköping. However, 
because of a heart condition and a ”rheumatic headache”, he was advised by a doctor to 
find a job outdoors. For a few years, he worked as a farmworker in Skåne and as a dockworker 
in Gothenburg. When he came back to Motala, his relatives had to support him. His brother Olof, 
who eventually became a wholesale dealer in Motala, had come across a small fishing boat 
of a model typical for the area around lakeVättern, a so called Vättersnipa, 
that he let Erik have, and with which Eric started to fish in lake Vättern. 
He also picked nuts and medical plants in an area known as Sandby Udde. 
The plants were sold to different pharmacies. When he was out fishing, he sometimes 
spent the night on the island of Fjuk, in an old shed left from the time 
when there had been a lighthouse master on Fjuk.
 
Fjuk has a natural port. From the year 1914, Zetterblad settled here, although he 
still kept his home in Motala, where he spent the worst winter days during the first few years. 
He bought an old candy booth in Motala to use as his home, dug a cellar and made a foundation, 
and docked the booth onto the shed. As a woodshed, store, and privy, he used some old boats, 
which he sawed up and raised.
 
He lived simply but not in misery. He bought a boat with an outboard motor 
and made his living from fishing. The fish was sold in Vadstena and elsewhere. 
He had a potato-patch, and basically lived on tinned food and on cold 
food that could be stored for a long time.
 
For some time during the 1920s, he was accompanied by a friend who helped with the fishing. 
He was an old sailor called Mauritz Maijer. From 1917 to 1954, two other fishermen, 
the Wilhelmsson brothers, often stayed in a cottage on Fjuk. 
Zetterblad earned a small income from taking care of the lighthouse, 
for instance cleaning the windows.
 
On a few occasions, Zetterblad helped saving the crews of ships that went 
under on lake Vättern, such as when the ship Kung Ring went aground by Ekerna in 1918.
”I like it here”, was his answer if he was asked how he could stand the loneliness. 
He could be blunt and unfriendly toward strangers and people who were nosy, 
as he preferred to be alone, but to those he knew and trusted, 
he was in no way an unsociable hermit, but was perceived as a friendly and helpful person 
with a somewhat dry sense of humor. He was also a great lover of animals, 
and animals became his natural company. He is described as an educated and generally 
interested person with a very polished language.
 
During his last years, he lived all by himself on the island of Fjuk. 
All attempts to make him move to the mainland failed, and when he died he had not been 
to Motala for three years. As regards the idea of moving to Motala, he said, 
”Then I will die immediately”. Friends helped him with provisions, and if there was a crisis, 
the army in Karlsborg could help.
 
At the end of November 1966, some recreational fishermen found him dead in his cottage. 
He was picked up by a boat from the torpedo workshop in Motala. 
He had then lived on Fjuk for 52 years. His cottage was torn down in 1978.
 
[Translation of the text Erik Zetterblad, “Enslingen på Fjuk”, 1884–1966.